fredag 12 augusti 2016

Landsbygdsporträtt - Sara Idenfors (Västerbottenssåpa)

I en liten by vid namn Siksjönäs utanför Vilhelmina tillverkas en fantastisk såpa under namnet Västerbottenssåpa. Receptet är gammalt och kan spåras till 1926 och kanske till och med längre än så. Det är Sara och Magnus Idenfors som i fabriken hemma på sin gård ser till att såpan blir verklighet. Idag är det Sara och hennes företag som står i centrum i mitt landsbygdsportätt.


Sara Idenfors. Foto: Västerbottenssåpa

Vi börjar från början.
Det var Saras gammelfarmor Fredrika Helmersson som kokade såpa av det fett som blev över när djuren slaktades på gården. Sara har alltid hört berättas om hennes fantastiska såpa och hur hon aldrig slängde något utan återbrukade allt. Under de år som Saras familj drev Hotell Wilhelmina så föll det sig naturligt att koka såpa på det fett som blev över när fritöserna tömdes. Saras morfar Arne hade receptet på sin mammas såpa kvar och efter att han gjort några mindre förändringar i receptet så fungerade det mycket bra. Under de här åren såldes ingen såpa, den användes bara internt och hotellet städades med den egna såpan. När hotellet fick nya ägare 2012 så tyckte Sara och Magnus att det var synd att såpkokandet inte skulle fortsätta, så där och då bestämde de sig för att göra ett eget företag och en produkt av det. Efter ett års föräldraledighet och mycket funderande började de bygga fabriken och 2015 gjorde de sitt första bokslut.


Foto: Västerbottenssåpa

- Det vi gör idag är egentligen precis samma sak som gammelfarmor Fredrika gjorde hemma på gården i Hornsjö för 90 år sedan, vi tar reda på sådant som blir över och gör något nytt av det! Fredrika tog det sämsta fettet vid slakten, det som inte gick att göra annat av och kokade i sin vedeldade grytan, vi tar hand om fett som blir över från närliggande restaurangers fritöser. Istället för att koka över öppen eld, körs de genom ganska avancerade reningsanläggningar från USA och kokas i elektriska kittlar men tanken är den samma.

Magnus och Sara i såperiet. Foto: Västerbottenssåpa

I fabriken arbetar Sara och Magnus men när det blir mycket så har de hjälp av bådas föräldrar. Jul är ett sådant tillfälle när det blir lite för mycket för att de ska kunna klara allt själva. Både Sara och Magnus har andra jobb på sidan om. Det har varit nödvändigt även om det har gjort att företaget utvecklas mer långsamt än vad som faktiskt hade varit möjligt om de kunnat arbeta i alla fall en heltid med sitt företag.
- Eftersom starta-eget stödet i praktiken inte längre finns så har det inte varit möjligt att satsa en heltid här utan det måste istället bli kvällar och helger som får företaget att växa om än mer långsamt.


Foto: Västerbottenssåpa

Såpan tillverkas alltså i Siksjönäs vilken är en liten by 2,5 mil norr om Vilhelmina. Här är Sara född och uppvuxen och även om hon flyttade runt lite för studier så har hon alltid haft sin bas och hjärta i Siksjönäs.
- Man har trott att byn skulle avfolkas och "försvinna" men så har det inte blivit.
I byn finns inte längre skola och affär, de lades ner för länge sedan men istället har barnfamiljer flyttat in och andra företag etablerat sig.
- Jag antar att det bara är en naturlig utveckling och att vi hittat en annan form för att bo i byn bara. Det är i vart fall roligt att se att utvecklingen går mot fler barn, fler invånare och mer liv i byn.


Foto:Västerbottenssåpa

Sara tycker det är en jättestor fördel att ha fabriken på samma fastighet som deras bostadshus. Eftersom de har små barn måste de kunna jobba när tid finns och hade de haft långt att åka hade det inte fungerat.
- Det är fantastiskt att kunna "springa på jobbet" en kvart när man måste och sedan vara hemma igen på bara några sekunder. Supereffektivt skulle jag vilja säga!
Dessutom har de lantbrevbäring vilket gör att de kan skicka paket (beställningar via webbutiken) som är framme redan nästa dag direkt från dörren.

Sara kan du berätta ur det gick till när startade igång företaget? Har du några tips att dela med dig av?
 
Vi sökte investeringsstöd och fick jättebra hjälp från kommunens företagsrådgivare men länsstyrelsen var inte alls imponerade och sa faktiskt rent ut att de inte trodde ett dugg på varken oss eller idén. Handläggaren sa faktiskt att han var ganska säker på att det aldrig skulle kokas någon såpa utan att det mest troligt var ett älgslakteri vi försökte "snika till oss". Men eftersom han var så juste så skulle vi i alla fall få ett microstöd, där lite marknadsföring och typ en våg fick ingå men någon hjälp med bygget av fabriken fick vi inte. Jag minns att jag tänkte att det här måste vara en bra idé om den är så pass unik att Länsstyrelsen inte ens kan tänka tanken! Mitt bästa råd är ändå att kontakta kommunens näringslivskontor - det är väldigt viktigt att ansökningar om företagsstöd fylls i på rätt sätt om man ska ha en chans att få igenom dem och de som jobbar där är proffs på de här ganska tjorviga blanketterna.


Här kan du följa Västerbottenssåpa

Instagram: @vasterbottenssapa
Facebook: Klicka här

Såpan, och många andra fina produkter, finns att köpa i deras webbshop. Här hittar du även deras blogg där de delar med sig om tips och trix hur du använder såpan och andra produkter som de säljer. Väl värt ett besök! 






torsdag 11 augusti 2016

Kom hösten nu?

Är sommaren slut? Över en dag kändes det som om vädret slog om. Den här torsdag kvällen är riktigt solig och fin men det är kyligt i luften, inte alls som tidigare.


För mig är det både och med hösten, jag tycker verkligen om hösten med allt vad det innebär. Jag vill dock ändå inte att sommaren ska ta slut, jag tycker ju den nyss har börjat. Men ekvationen att ha två årstider samtidigt eller vad man nu ska säga är svår att få att gå ihop, helt klart.


På något vis är det väl ändå tur att vi inte kan styra vädret, det blir som det blir och man kan inte göra annat än att acceptera varje årstid och varje dag med det väder som bjuds. Att hänga upp sig på något man inte kan påverka är ju faktiskt totalt onödigt så därför gör jag aldrig det.  


Jag är dock inte säker på att sommaren är över, augusti månad kan bjuda på härlig värme. Men återigen, det blir vad det blir och jag kommer inte hänga läpp om det visar sig att det inte blir så.


Det är inte bara årstiderna som löser av varandra utan även kläderna. På fötterna sitter favoritsandaler från Kavat som jag haft hela sommaren och på överkroppen sitter min nya Irländska flanellskjorta som jag kommer mysa i hela hösten!

måndag 8 augusti 2016

Här är jag hemma


Här är jag hemma. Går jag här i mörkret 
så snubblar icke foten, ty den känner 
var sten och nästan varje lingontuva, 
och vaknar jag på fjärran ort om natten, 
av månens vita skimmer väckt ur dvalan, 
då vet jag hur det skimret faller hemma 
och vilka fönsterrutor som bli blanka.

Del av dikt skriven av Gunnar Mascoll Silverstolpe (1923) 








fredag 5 augusti 2016

En kvällshälsning


Jag rensar svamp och lyssnar på en P3 dokumentär. Svampen har jag fått från min bror, men rensa dem får jag allt göra själv!


Här är mitt sällskap ikväll, Alva och Ebba. Ebba är Alvas mamma och bor vanligtvis hos mina föräldrar.


Ute regnar det.


 Sådär ja, nu är det rensat och klart!
Det börjar även bli dags att krypa ner i sängen.
God natt!


Mattvätt

Har man som mig en hel drös med trasmattor har man även lite att göra när det kommer till tvätt, vare sig man vill eller inte. Små mattor kan tvättas i tvättmaskinen men annars är det handtvätt som gäller om man ska göra det själv. Den här tiden på året passar fint med tanke på att man kan hålla till utomhus, både vid tvätt och torkning.


Jag tvättar med såpa och inte med vilket såpa som helst utan Västerbottenssåpa. 


Varmt vatten, såpa och skrubba, skrubba, skrubba. Sen sköljer jag mattan i kallt vatten några gånger innan jag hänger den tork.


Medan jag jobbar och står i med ena mattan ligger denna dam och sover på den andra. Varför inte, det ser ganska härligt ut det där. Kan vi byta mån tro?


Såpan med inslag av enträ doftar verkligen ljuvligt! Ett riktigt höjdartips! 
För er som är nyfikna på Västerbottenssåpa kan jag meddela att ni ska hålla utkik efter nästa Landsbygdsporträtt som strax dyker upp, där får ni veta allt!


onsdag 3 augusti 2016

30 år


Sådär ja, nu har man fyllt 30. Jag har egentligen inte firat min födelsedag speciellt mycket sedan jag blivit vuxen. Det är inte så speciellt för mig, inte heller denna födelsedag,  men jag ser det som ett trevligt tillfälle att samla familjen.


Så dagen till ära dukade jag upp med kaffe, tårta och lite kakor...


..och fick besök av bland annat mina favoritbustroll!


Jag fick finfina blommor och en tavla från barnen.


Sen fick jag en present som jag blev helt tagen av. Min svägerska ha virkat detta ljuvliga linne till mig! Så underbar och precis i min storlek! Något vackrare plagg för man leta länge efter.


På kvällen kom en vän förbi med en annan fin present. Ingela har koll på vad jag tycker om. Elefantöra har jag velat ha länge och den vackra, äldre krukan letade hon fram i hennes bod. Ingela och jag satt uppe till sent och surrade, precis som det alltid blir när vi träffs. Helt perfekt avslutning på min 30-års dag!


tisdag 2 augusti 2016

Månadens blogg

Det är alltid roligt att bli uppmärksammad av andra bloggare. Denna månad är jag "Månadens blogg" på Linnea Edmarks blogg Lanclin. Hon "intervjuande" mig och det finns att läsa här.




söndag 31 juli 2016

En häromdagens


Här om dagen var jag klädd i en av sommaren favoriter, i en sådan där helt perfekt klänning. Jag känner mig fin fast inte för uppklädd. Klänningen är ny för mig fast det är vintage. Är inte vintage det allra bästa ändå? Det finns en sådan känsla i plaggen, nog är det skillnad mot många av dagens slit och släng plagg allt. Ja för såna har jag ju också, slit och släng plagg  alltså, även fast jag försöker välja ut gobitar bland dessa och inte shoppa i förbannelse så känner jag något helt annat för mina vintagepärlor!

Jag erkänner, att stryka är inte min starka sida. Men det vet jag om, och jag orkar faktiskt inte ödsla så mycket tid på det!

lördag 30 juli 2016

Åter från Lofoten och funderingar

Vet ni vad, jag har befunnit mig på Lofoten den senaste tiden. Ni som följer mig på instagram vet ju såklart redan detta eftersom jag delat med mig av bilder där. Måndag morgon förra veckan tittade vi på väderprognosen och såg att vädret såg väldigt lovande ut. Vi började därefter packa och under kvällen startade vi resan. Vi fick helt klart några magiska dagar på Lofoten innan vi styrde hemåt igen. Såklart tog vi en hel del foton och jag kommer i kommande inlägg dela med mig av dessa. Förhoppningsvis får ni i och med det några tips på platser att besöka.


Jag tycker i alla fall det är skönt att vara hemma igen. Det ligger något i det där med "borta bra men hemma bäst". Sommaren är verkligen en underbar tid, det växer och frodas och det finns mycket att göra. Efter att ha varit borta en och halv vecka som märks det så tydligt och i samma veva infinner sig en känsla av att man inte hänger med. Jag vill inte missa något, jag vill vara med och se alla förändringar och skiftningar. Jag vill ta till vara på allt. Men man hinner inte allt, ingen hinner allt. Jag har dock svårt för detta, vad ska jag prioritera i detta egentligen underbara myller?


Se bara hur det växer i pallkragen, jag hinner knappt vända mig om så är lådan full av sallad. När i tusan ska jag hinna äta upp detta? Och bären mognar, hur ska jag hinna plocka allt jag vill plocka? Som ni förstår fortsätter en lång lista med saker jag vill hinna med.


Men att klaga vore fel, det är inte det jag gör. Jag har bara ett behov av att hitta rätt väg, rätt balans. Att leva rakt upp och ner i nuet är svårt även fast det kanske är det man skulle behöva göra.



lördag 16 juli 2016

På hjortronmyren

Igår tog jag och Mårten fyrhjulingen till skogs och plockade årets första hjortron. 


Det har faktiskt börjat komma en del blåbär också! 


Mot myren!


Att plocka hjortron är något alldeles speciellt för mig. Jag vet inte riktigt om jag kan förklara varför, det är bara någonting jag känner i kroppen. Doften av myren är i sig något som framkallar dessa känslor. Visst finns det knott och mygg, men det gör mig inget i det här sammanhanget.


På den här myren har min släkt plockat hjortron i många herrans år. Jag var här som barn med farmor och farfar och jag tror säkert att min farfar var här som liten.


Är det inte vackert så säg!


Skogens guld! 
Det är ju helt fantastiskt att dessa rikedomar, ja inte bara hjortron utan alla bär, finns här för oss att plocka. Lyxigt!