torsdag 22 september 2016

Från jord till bord


I helgen gjorde jag världens lyxigaste middag och det menar jag verkligen. Köttet "shoppade" jag hemma hos föräldrarna vilket betyder gårdens egna. Kålrötterna nallade jag i jordkällaren hos föräldrarna och dessa har jag ju varit med att odlat så det har jag inte så dåligt samvete över! Potatis och morötter tog jag direkt från landet och de små tomaterna från min kruka.


Det blev passande nog rotsaker i ugn. Massa rotsaker och kryddor. Är inte det en höjdare så säg.


Till det gjorde jag en köttgryta som innehöll allt från egna kantareller till lingon som jag plockat tidigare under dagen.


Och inte räcker det där inte. Till detta åt vi hembakat tunnbröd som en vänlig (och anonym) själ hängt i en påse på min dörr! Misstänkte efter lite klurande att det var grannen och visst hade jag rätt. Tack ska du ha Lilly! 


Visst är det jobb att odla sin egen mat eller att baka sitt eget bröd, men det går inte komma ifrån att det är då man känner sig som allra rikast. Att hämta sina råvaror direkt från jorden för att en timme senare sitta vid bordet och avnjuta en måltid, det är underbart det!





söndag 18 september 2016

Tröskans tid är här


Det var många år sedan det tröskades på gården, på mina föräldrars gård alltså. Ja, jag måste ha varit ett barn sist.

  

Men så här i helgen var det lite av en premiär, med den nyss inköpta tröskan.





Arbetet utfördes på lägdan bredvid vårt hus så jag kunde följa arbetet därifrån.


Jag åkte sedan med en sväng och vilken fantastisk maskin alltså. Det är så fascinerande vilken hjälp man får med dagens maskiner!



Utsikten var inte heller fel från hytten. Mitt föräldrahem skymtar där på andra sidan sjön.


Ja helt klart var det riktigt roligt att få se en tröska i byn igen!


lördag 17 september 2016

Morgondimma


Det bästa med hösten måste ändå vara den klara luften, färgerna och kanske framförallt de dimmiga, mystiska men ack så vackra mornar.  




Och inget går upp mot när solen orkar lysa igenom dimman. Färgerna skiftar. Den mystik som framkallas av den tjocka dimman skingras och det blir bara vackert. Så vackert.





tisdag 13 september 2016

Stunder av lycka

 I söndags fick vi ett spontant besök av min svägerska och två av mina brorsbarn. Det i sig är inget konstigt, ett spontant besök alltså, det görs hela tiden eftersom jag har sådan tur att ha familjen samlad. Ja vet ni vad,vi bor ju alla i samma by till och med. Att få ha det absolut viktigaste i livet så nära är för mig ren och skär lycka.


Denna gång skulle de låna några Astrid Lindgren filmer av mig. Det är tur att barnen gillar Barnen i Bullerbyn och Saltkråkan eftersom de råkar vara de enda filmerna jag äger! När de skulle hem ville Molli ta en promenad med Alva och vi traskade mot min yngre bror som stod och målade på huset han bor i. Molli pekar..


...på storebror som med stort leende kommer springande mot oss.


Sen blir det fart på Molli när hon ser farmor.


Jag undrar om det är målaren hon spanar efter eller kanske är det filurerna i fönstret?


Denna lilla stjärnan alltså...


..och här har vi en till, en sån stjärna som gillar att spexa framför kameran.


Han på cykeln ropar på skoj att han ska "styla" för flickorna som står och beundrar honom. Han gör en liten stegring med cykel och vi skrattar eftersom det hela såg roligt och samtidigt så gulligt ut. Titta på fotot liksom, hur sött är det inte med den lilla damen och vovven som beundrar "actionkillen"!


Det där leendet alltså. Det är så jag känner inombords vid dessa stunder med familjen. Stunder av lycka.



lördag 10 september 2016

Min nya pläd


Jag måste bara visa pläden mamma virkade till mig i 30-års present. Färgerna är helt ljuvliga och går så fint ihop med de färger jag redan har i vardagsrummet. Mysig är den också.


Det går inte att komma ifrån att det är något extra vackert över såna ting som är gjorda för hand. Helt ärligt köper jag nästan inga nya massproducerade inredningsprodukter. Det är inte för att jag tycker det är något fel med det, utan för jag inte får några känslor för dem. Visst kan det se fint ut i butiken men jag känner inget för dem och därför blir det inte värt pengen. Jag går nästan alltid ut tomhänt. Den här pläden kommer jag däremot vilja behålla i all evighet. Det är skillnad det!


torsdag 8 september 2016

Genom mobilkameran

Min mobilkamera använder jag inte så ofta. Framförallt eftersom jag främst fotar med min vanliga kamera och då blir jag bortskämd med den kvalitén. Kameror på mobiltelefonerna kan ju numera vara väldigt bra men det går inte upp mot en systemkamera!

Ibland  tar jag dock något foto med min telefon, kanske för att jag snabbt ska skicka iväg en bild på sms eller att jag bara inte har min vanliga kamera i närheten och vill fånga ögonblicket.

Jag tänker bjuda på den senaste veckans mobilbilder, på både stort och smått.


Vi börjar i lördags. I över 20 års tid har damerna i Skalmsjö och närliggande byar firat varandras födelsedagar. Såklart bara när någon fyller jämt, annars går det ju inte! En middag ingår alltid men formerna är olika från år till år. Jag hörde bland annat om någon som fick åka runt i hästtransport! I år var vi flera jubilarer, däribland jag, och jag tror faktiskt vi firade 290 år tillsammans. Vi blev bjuda på 3-rättersmiddag i Släahuset i Myckelgensjö. Supergod mat och härligt sällskap!
 

 I söndags var det bus på studsmattan med denna lilla herren.


Här kommer en trio kopplat till arbetet. I stort sätt äter jag alltid matlåda men en tisdags lyxade jag till det med smarrig laxpasta. Foton skickade jag till Mårten för att visa att jag följt hans råd om ta just denna rätt. Sen är det jag som står och väntar på att få åka hem. Vi har nämligen en samåkningsgrupp där vi turas om att köra till och från jobbet. Sist i denna trio är kaffekoppen, ja det slinker ner några koppar även på jobbet...
 
 
Dessa foton är från ikväll, före och efter en löptur. Alva är verkligen världens bästa löpkompis. Hon är dock inte den enklaste att fånga på bild alla gånger men här lyckades jag ganska bra tycker jag!
 
 

måndag 5 september 2016

Bland lingonriset


Det blir en del bärplockarinlägg här men det är kanske inte så konstigt i sig, jag tycker så mycket om att plocka bär. Man förenar nytta och nöje på ett härligt vis. I lördags var det dags för första omgången med lingon för säsongen. Jag och Mårten tog fyrhjulingen till skogs och med oss hade vi tre söta följeslagare.


Valle


Ebba


och såklart Alva.


Innan vi åkte hade vi ställt i ordning lunch så att vi skulle kunna äta i skogen. På det viset blir det något mer än "bara" bärplockning. Ja, det är något speciellt med att äta ute i naturen. Den allra enklaste maten smakar som en riktigt festmåltid! Vi åt hamburgare och det är ytterst behändigt att ställa i ordning hemmavid. Det går till och med att steka hamburgaren på spisen för att snabbt värma (om man ids det) på plats. Klart på en kick!


Sen får man inte glömma kaffe!


En riktig hundpuss fick jag också!



På någon timme hade vi fått ihop en stor hink med lingon och på det härlig upplevelse.


Sen var det rensning för fulla muggar men det behöver inte vara så tokigt det heller...
Igår kokades det lingonsylt så nu har vi nog sylt för hela året. Det är vid såna här tillfällen jag känner mig riktigt rik. Plockar ni också lingon? Vad gör ni med dem?


lördag 3 september 2016

Sensommar SUP


Förra veckan hade vi en sådan där extra fin dag med både sol och värme. Vi passade på att ta en liten paddeltur på Hällvattnet.


När vi är ute i naturen, vare sig det gäller SUP eller vandring, handlar det inte om att färdas så långt som möjligt. Ja, inte är det någon match att vandra i timtal jämt och ständigt men det är inte som är grejen för vår del. Att komma ut ofta är snarare vår grej. Det går att finna mycket kvalitet i det som finns nära och lättillgängligt. Ibland har vi tältat på en fin plats några minuter hemifrån huset och den här gången paddlade vi rakt över sjön till en fin liten udde och satte oss där och filosoferade. 


Ja, alltså kaffe och fika måste man ju ha såklart. Alltid.


 När vi försöker ta "familjefoton"... 


Ser ni hur tydligt stenarna syns? När man som på en SUP står upp och paddlar i klart vatten kan man se stenar, växtlighet och fiskar väldigt tydligt. Det är det här som är så häftigt med SUP!


Mårten och Alva slappar lite.


Jag älskar verkligen denna sjö. Det är så vilt och vackert. Sen är det lika fint att vara här på vintern som på sommaren. Ja, vilken glädje denna sjö ger oss.


tisdag 30 augusti 2016

Att komma till insikt

Det är så kul att blogga. Ja, den här bloggen har fått mig att pröva nya saker och utvecklas på flera plan, till exempel med fotograferingen. I samma veva får jag dela med mig till er. Inspirera er. Det är också så härligt att läsa era fina kommentarer. Ja, inte bara läsa dem, jag får fina kommentarer och personer jag möter. Det är verkligen helt fantastiskt!


Under en period har bloggen dock tagit för mycket kraft. Kraft som jag helt enkelt behövt lägga på annat i mitt liv. Det spelar ingen roll hur gärna jag vill skriva, fotografera och uppdatera när jag inte har energin till det. Det visar sig väldigt tydligt i bristen på inlägg. Tråkigt nog.

Det är en besvikelse när man kommer till insikt att man faktiskt mäktar med allt som man vill utföra. Viktigt är väl dock att man till sist kommer till insikt (vad det än gäller) och därefter ser till att agera efter det.


Men detta vill jag väl säga att jag kommer ligga lite lågt med bloggen ett tag. Min tanke är inte att sluta, jag vill bara inte att förväntningar ska vara så höga. Tanken är att det fortsatt ska dyka upp inlägg men kanske inte med samma regelbundenhet som tidigare bara!

Jag hoppas att ni fortsatt kommer kika in hos mig!

Just det, instagram används lite flitigare. Nu hittar mig under namn @blandskogochhav


fredag 12 augusti 2016

Landsbygdsporträtt - Sara Idenfors (Västerbottenssåpa)

I en liten by vid namn Siksjönäs utanför Vilhelmina tillverkas en fantastisk såpa under namnet Västerbottenssåpa. Receptet är gammalt och kan spåras till 1926 och kanske till och med längre än så. Det är Sara och Magnus Idenfors som i fabriken hemma på sin gård ser till att såpan blir verklighet. Idag är det Sara och hennes företag som står i centrum i mitt landsbygdsportätt.


Sara Idenfors. Foto: Västerbottenssåpa

Vi börjar från början.
Det var Saras gammelfarmor Fredrika Helmersson som kokade såpa av det fett som blev över när djuren slaktades på gården. Sara har alltid hört berättas om hennes fantastiska såpa och hur hon aldrig slängde något utan återbrukade allt. Under de år som Saras familj drev Hotell Wilhelmina så föll det sig naturligt att koka såpa på det fett som blev över när fritöserna tömdes. Saras morfar Arne hade receptet på sin mammas såpa kvar och efter att han gjort några mindre förändringar i receptet så fungerade det mycket bra. Under de här åren såldes ingen såpa, den användes bara internt och hotellet städades med den egna såpan. När hotellet fick nya ägare 2012 så tyckte Sara och Magnus att det var synd att såpkokandet inte skulle fortsätta, så där och då bestämde de sig för att göra ett eget företag och en produkt av det. Efter ett års föräldraledighet och mycket funderande började de bygga fabriken och 2015 gjorde de sitt första bokslut.


Foto: Västerbottenssåpa

- Det vi gör idag är egentligen precis samma sak som gammelfarmor Fredrika gjorde hemma på gården i Hornsjö för 90 år sedan, vi tar reda på sådant som blir över och gör något nytt av det! Fredrika tog det sämsta fettet vid slakten, det som inte gick att göra annat av och kokade i sin vedeldade grytan, vi tar hand om fett som blir över från närliggande restaurangers fritöser. Istället för att koka över öppen eld, körs de genom ganska avancerade reningsanläggningar från USA och kokas i elektriska kittlar men tanken är den samma.

Magnus och Sara i såperiet. Foto: Västerbottenssåpa

I fabriken arbetar Sara och Magnus men när det blir mycket så har de hjälp av bådas föräldrar. Jul är ett sådant tillfälle när det blir lite för mycket för att de ska kunna klara allt själva. Både Sara och Magnus har andra jobb på sidan om. Det har varit nödvändigt även om det har gjort att företaget utvecklas mer långsamt än vad som faktiskt hade varit möjligt om de kunnat arbeta i alla fall en heltid med sitt företag.
- Eftersom starta-eget stödet i praktiken inte längre finns så har det inte varit möjligt att satsa en heltid här utan det måste istället bli kvällar och helger som får företaget att växa om än mer långsamt.


Foto: Västerbottenssåpa

Såpan tillverkas alltså i Siksjönäs vilken är en liten by 2,5 mil norr om Vilhelmina. Här är Sara född och uppvuxen och även om hon flyttade runt lite för studier så har hon alltid haft sin bas och hjärta i Siksjönäs.
- Man har trott att byn skulle avfolkas och "försvinna" men så har det inte blivit.
I byn finns inte längre skola och affär, de lades ner för länge sedan men istället har barnfamiljer flyttat in och andra företag etablerat sig.
- Jag antar att det bara är en naturlig utveckling och att vi hittat en annan form för att bo i byn bara. Det är i vart fall roligt att se att utvecklingen går mot fler barn, fler invånare och mer liv i byn.


Foto:Västerbottenssåpa

Sara tycker det är en jättestor fördel att ha fabriken på samma fastighet som deras bostadshus. Eftersom de har små barn måste de kunna jobba när tid finns och hade de haft långt att åka hade det inte fungerat.
- Det är fantastiskt att kunna "springa på jobbet" en kvart när man måste och sedan vara hemma igen på bara några sekunder. Supereffektivt skulle jag vilja säga!
Dessutom har de lantbrevbäring vilket gör att de kan skicka paket (beställningar via webbutiken) som är framme redan nästa dag direkt från dörren.

Sara kan du berätta ur det gick till när startade igång företaget? Har du några tips att dela med dig av?
 
Vi sökte investeringsstöd och fick jättebra hjälp från kommunens företagsrådgivare men länsstyrelsen var inte alls imponerade och sa faktiskt rent ut att de inte trodde ett dugg på varken oss eller idén. Handläggaren sa faktiskt att han var ganska säker på att det aldrig skulle kokas någon såpa utan att det mest troligt var ett älgslakteri vi försökte "snika till oss". Men eftersom han var så juste så skulle vi i alla fall få ett microstöd, där lite marknadsföring och typ en våg fick ingå men någon hjälp med bygget av fabriken fick vi inte. Jag minns att jag tänkte att det här måste vara en bra idé om den är så pass unik att Länsstyrelsen inte ens kan tänka tanken! Mitt bästa råd är ändå att kontakta kommunens näringslivskontor - det är väldigt viktigt att ansökningar om företagsstöd fylls i på rätt sätt om man ska ha en chans att få igenom dem och de som jobbar där är proffs på de här ganska tjorviga blanketterna.


Här kan du följa Västerbottenssåpa

Instagram: @vasterbottenssapa
Facebook: Klicka här

Såpan, och många andra fina produkter, finns att köpa i deras webbshop. Här hittar du även deras blogg där de delar med sig om tips och trix hur du använder såpan och andra produkter som de säljer. Väl värt ett besök!