söndag 24 augusti 2014

Det är inte synd om oss

I samband med att vi skulle flytta från Örnsköldsvik till den lilla byn Skalmsjö blev det ett ståhej, i alla fall ett mindre sådant. Folk förstod inte vad vi höll på med och ifrågasatte nästan vårt val. Jag får ofta känslan att jag måste försvara att man faktiskt valt att bo här ute helt frivilligt. När jag säger att jag bor i Skalmsjö så vet först och främst knappt någon var det är, inte den yngre generationen i alla fall. När de sedan får höra att jag har 6 mil till Örnsköldsvik (närmsta staden där jag också jobbar) tycker man synd om mig. Ja, eller så undrar om man hade tänkt "sluta leva" och så vidare (Hallå??).

 Utgångspunkten borde väl inte vara att tycka synd om mig? Kanske om min öppningsreplik varit att
"- Ja fan, det är så hemskt att bo i den där hålan, men jag är ju tvungen". Men riktigt så brukar jag inte öppna när jag pratar om mitt hem för jag tycker faktiskt väldigt mycket om Skalmsjö och huset vi bor i. Här känner jag en livskvalité som jag inte känt någon annanstans.

Bristande förståelse är en säkerligen en aspekt, men jag lovar att vi är inte ensamma om att faktiskt välja bort staden för att bosätta sig utanför. Sen undrar jag om inte många människor har en förmåga att lägga sig i andras liv istället för att lägga mer tid på sitt eget liv och styra det i den riktning man vill. Att styra livet i rätt riktning är precis det som vi försöker göra nu. Vi var inte nöjda med vår livsstil i stan och valde att prova något annat, det är inte så mycket krångligare än så. Vi vet inte exakt var vi är på väg eller var vi vill bo i framtiden men vi försöker i alla fall jobba för att hitta rätt, hitta det som får oss att må bra. Vilket vi tycker är mycket bättre än att bara sitta still på arslet och vänta på bättre tider. Håller ni inte med mig?

Så nej, det är faktiskt inte alls synd om oss utan vi har det fint här i Skalmsjö. Underbar natur, frihet och vi känner att vi är på väg framåt med vårat liv tillsammans. Vi sitter inte still och väntar utan vågar faktiskt förändra och det gör oss lyckliga och glada!




Om någon känner igen sig i det jag skriver, kommentera gärna!


7 kommentarer:

  1. Susanna Domeij24 augusti 2014 22:31

    Hej Hanna! Håller med dig helt och hållet, för mig (och jag kan nog prata för Andreas i det här fallet oxå) är det just livskvalitet att ha möjlighet att kunna bo ute på landet. Känslan av att vakna upp till fågelkvitter på våren, somna till tystnaden, att bo med naturen som omfamnar oss, oändliga ytor, både tama och vilda djur runt husknuten, och att vara långt borta från stadens ständiga surr, det tycker jag är livskvalité. Jag har jobbat på mitt "nya" jobb inne i centrala Övik sedan i mars och mina arbetskamrater frågar mig fortfarande lite nu och då "hur långt har du till jobbet/ hur lång tid tar det för dig att köra hem?" etc. För mig är 35-40 min enkel väg till jobbet så värt det, eftersom att jag trivs så otroligt bra här ute, långt ifrån stan! De (mina arbetskamrater) förstår nog inte riktigt hur fint vi har det som bor på landet helt enkelt, de vet inte vad de går miste om :) Det är precis som du skriver, verkligen inte synd om oss. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde skriva att jag bott ca 6-7 år i centrala Sundsvall och prövat på att bo månader åt gången i 10+ miljonstäder i Asien, så jag vet hur det är att bo i stan. Och det är inget för mig... Country living for the win! :) ps. Ni verkar bo helt underbart där i Skalmsjö!

      Radera
    2. Vad roligt att du kommenterar Susanna och vad roligt att du tänker/känner likadant. Ja du har ju verkligen provat på bo i städer och testat på det livet, det är ju härligt att du tillslut väljer landet! Men vi som har sett fördelarna vet ju att det inte är så dumt :) Det är bara så lustigt att så många tror att det ända rätta är att bo i stan och att alla sitter och drömmer om en fin villa i stan..

      Förresten, vad duktiga ni är som grejar och donar så med hemmet!

      Radera
  2. Härligt beslut tycker jag! Bor i en liten stad men funderar mer och mer på att flytta... Norrut, till nåt fjäll eller nåt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns faktiskt jättebra.. att våga liksom. Det handlar mycket om det, att våga.. Hoppas du hittar rätt. Kanske Jämtland, där finns massa underbara platser och fjäll :-)

      Radera
  3. Ja nu sitter jag här och läser och inspireras igen, haha ;-) Jag kände igen mig så GRYMT mycket i detta inlägg. Vi flyttade till Skråmträsk när vi var nitton år gamla, vi båda bodde hem hos våra föräldrar och flyttade ihop i oktober efter studenten. Folk trodde vi var från vettet, flytta PÅ LANDET och vara SÅ UNGA och direkt alla fördomar om att vi förmodligen skulle skaffa barn direkt och så vidare (Inget fel med det, absolut inte, men det är en stor fördom mot unga på landet, haha!). Vissa resonerade så att jag flyttade från föräldrahemmet i Burträsk till Skråmträsk för att komma två mil närmare stan. HAHA vilket skämt. Nästan ingen resonerade som vi; flytta till en by där ens intressen får ta plats, hästar och skoter, Fredrik spelar fotboll i det lokala fotbollslaget, vi har friluftsliv på gården, 2minuter till fiske, 10 minuters promenad till gammal skog och 5min till närmsta bergsknalle att klättra runt på. Det är så fint här, allt är liksom på riktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så härligt att höra att det finns fler av oss! Vi får starta en klubb :D
      Nä men det är intressant att folk har så mycket fördomar och inte kan förstå att man faktiskt kan tänka sig välja landet före ett liv i staden. Helt galet! Men det är bra att såna som vi finns och visar upp en annan sida av det!

      //Hanna

      Radera