tisdag 26 augusti 2014

En förebild av bästa sort

Förra veckan, i samband med att jag firade min farfars 91-års dag, frågade jag min farmor vad hon skulle vilja ha gjort om inte drivit ett jordbruk tillsammans med min farfar. Om hon fick välja idag alltså. Hon sa då något i stilen: ”Ja, jag har aldrig lärt mig något, jag har ingen utbildning...” Detta reagerade jag på och sa: ”Men farmor man ska inte nedvärda de kunskaper du har och tänk vad mycket man behöver kunna för att driva ett jordbruk!” Farmor sa med lite bättre mod: ”Hm, i och för sig har man jobbat mycket och alltid hållit igång.”

Det stämmer, att driva ett jordbruk idag är inte samma som förr. Att leva idag är inte heller samma som under den tid min farmor var ung. För farmors del innebar det mycket kroppsligt slitande, tidiga mornar och mycket kunskap man behövde besitta för att klara sig. Det skulle saftas och syltas, bären skulle plockas, grönsakslandet skulle rensas, det skulle bakas, tvättas, sys, djuren skulle mjölkas tidig otta, höet skulle räfsas och härsas och alla barnen skulle tas om hand om och listan fortsätter. Och allt detta utan de hjälpmedel vi har idag. Snälla farmor, dina kunskaper är det inte många som har idag och inte många som kan lära sig och hur många skulle orka alla tidiga mornar och allt jobb som skulle skötas varje dag? Nä du, din energi, dina kunskaper, ditt tålamod och framförallt din fina personlighet är värdefull och ovärderlig än idag!

Jag skulle verkligen tala sanning när jag säger att hon är en av mina förebilder och jag har tur som haft förmånen att växa upp med henne i närheten.  När jag fortfarande bodde hemma på gården fanns hon där bara några sekunder från vårt hus. Hon öppnade alltid hemmet för oss barn, det var lekar, nygräddade pannkakor eller hemmagjord saft. Jag brukade också lösa korsord när jag var där, fast hon fick läsa för jag kunde inte. Ja, hon fick hjälpa mig med stavningen också för jag hade inte lärt mig det. Vilket tålamod säger jag. 

Här är en av mina absoluta favoritbilder, kameran jag hade när jag tog bilder är inte av värsta sort men vad spelar det för roll när motivet inte kan misslyckas. För på bild har jag fångat en förebild av allra bästa sort. En förebild som inte utger sig för att vara någon speciell men som i mina ögon ändå är det. Bilden speglar också farmor, hon håller igång som vanligt påtande i sin trädgård med ett varmt och mjukt leende!



1 kommentar:

  1. Sanna och fina ord. Alla skulle få uppleva (typ en vecka) som det var förr. Då skulle vi nog uppskatta varandra och njuta och ta tillvara livet mer och inte stressa som vi har en tendens att göra idag.

    SvaraRadera