Att gå sin egen väg

Jag kan ha helt fel men ibland undrar jag hur mycket andra runt i kring mig egentligen tänker och vågar fundera på vad de innerst inne vill i sitt liv. Det är lätt att följa strömmen och göra som alla andra. Det kan även vara så att de känslor och tankar man har innerst inne kan bli jobbiga och då är det såklart lätt att undvika dem. Till exempel kanske man känner att man borde byta jobb, kanske byta stad eller till och med byta partner. Men det behöver heller inte handla om stora saker, det kan lika gärna vara att man egentligen önskar att man vore mer utav en friluftsmänniska. Man kanske önskar att hela familjen skulle tillbringa mer tid utomhus tillsammans än att sitta framför teven på helgerna. Men hur mycket gör man åt det?

Jag undrar om inte många bara låter livet gå på utan att känna efter vad man egentligen vill och agera efter det. De flesta har faktiskt stora möjligheter att påverka sitt liv och styra det i den riktning man vill. Såklart menar jag inte att allt går att påverka men mycket gör ju det. Sedan är det också ett steg från tanke till handling. Kanske är detta det allra svåraste ändå? Man vill mycket men inget händer?

Jag tänker mycket på detta och framför allt att det gäller att våga, våga känna efter och våga agera. Jag kan inte titta på hur alla andra väljer att leva sina liv och ta efter, även fast det är lätt att tro att det bara finns ett (eller ett par) rätta sätt att leva på idag. Jag försöker känna efter vad som är viktigt för mig och vad jag mår bra av. Jag tycker det är svårt många gånger att veta vad man egentligen vill men försöker jag inte tänka efter så kommer jag ångra mig, det är jag i alla fall helt säker på. Jag lever här och nu och kan inte vänta till nästa år eller till och med vänta till jag är pensionär, som vissa verkar tänka. Vem vet vad som händer i morgon med mig, min familj eller andra nära och kära. Jag vill försöka agera som om jag lever här och nu och inte att jag ska börja leva i morgon eller om ett år. 

Ett exempel på att känna efter och agera är att jag har valt att bo nära min familj. Jag kan inte tänka mig att flytta så långt att jag inte kan hälsa på över dagen. Jag vill ta vara på den tid vi har och det går före mycket annat i mitt liv. Jag har en utbildning som gör att jag skulle kunna göra karriär i en storstad men det är inte värt något för mig om jag knappt kan hälsa på de jag tycker om allra mest och därför slopades storstaden snabbt. Att flytta från stan är också ett exempel på att följa mitt hjärta även fast de flesta runt i kring tycker man är helt galen. Jag och Mårten gjorde det som kändes rätt där och då och därför är det inget vi kommer ångra. För varför ångra sig när man gjorde det som var rätt i stunden? Sen känner vi såklart efter hela tiden, vem vet om ett år kanske vi flyttar till Australien. Nej, det är lite långsökt men principen är den att tankarna och känslorna kan ändra sig och då tänker jag följa med dem vilket kan betyda helt nya spännande äventyr.

En av mina favoritbilder på mig själv som inte bara representerar mina starka känslor för friluftsliv och naturen utan även hur jag tar mina egna kliv rakt ut i det okända, alternativt livet!