torsdag 26 februari 2015

Jag tänker inte skämmas


Vadå skämmas tänker ni?

Ja, jag ska berätta.

När så kallade stadsbor frågar mig var jag bor och jag berättar att jag bor i Skalmsjö ser jag nästan alltid framför mig konfunderade personer. De kanske till och med har något medlidande i blicken, typ "stackars dig".  Det räcker inte heller med blickar utan jag får även höra så många märkliga uttalanden. Sådana åsikter jag inte alls ber om, men ändå får höra.
Det är nästan så att man behöver skämmas för var man bor.
Det här gäller inte bara för mig utan jag vet att det finns fler som känner igen sig.

Helt ärligt tycker jag att det finns en del som verkar se ner på personer som bor på landsbygden eller på mindre orter. Nästan som om man vore misslyckad eller konstig och man tycker synd om oss. Eller inte om man bor en mil utanför, det verkar vara "inne" och husen till och med ganska dyra och svåra att få tag på. Men ju fler mil från stan man bor desto konstigare verkar man bli i andras ögon. Att man sedan har liknande intressen i övrigt som många stadsbor verkar inte spela någon roll utan det är just boendeorten som är den springande punkten i det hela. Dessa inneboende åsikter finns såklart inte hos alla, men hos många jag möter och läser om i olika sammanhang. Helt klart är det för många i alla fall.

Hur kommer det sig att det utvecklats en syn om att vi landsbygdsbor är lite konstiga och att man tycker synd om oss som bor på landsbygden? Eller om vi utgår från en annan aspekt, hur kan man överhuvudtaget döma en människa utifrån var de bor? Det är väl snarare deras handlingar i övrigt som borde styra synen på människan. Vi på landsbygden är inte dugg annorlunda än stadsbor utan vi har händer och fötter vi också, även hjärta och hjärna. Förutom det har vi också framtidsplaner, drömmar och vill utvecklas vi också. Vi är helt "vanliga" människor kort och gott.

Det är verkligen märkligt att folk inte verkar förstå att man faktiskt väljer att bosätta sig på landet med fri vilja. Herregud, vem skulle egentligen tvinga mig eller någon annan att bosätta sig så här? Hade jag velat bo i stan hade jag väl bara flyttat, det är lätt gjort i dagens samhälle. Det är inte konstigare än att jag själv väljer vad jag vill se på tv eller vilken middag jag ska äta ikväll. 

Det handlar alltså inte om att vi på landsbygden och mindre orter är konstiga, misslyckade eller tvingade att bo här. Nej, jag lovar vi sitter inte och drömmer om en villa i stan! Utan vi väljer ett mindre samhälle med för att det passar oss bättre utifrån olika aspekter. Likt väl som någon väljer en villa i stan utifrån andra aspekter.
 
Nej, jag tänker aldrig skämmas på grund av var jag bor.
För jag är inte dugg sämre eller mer misslyckad än någon annan för att jag bor i lilla Skalmsjö.  Jag är heller inte ett dugg bättre än någon annan för att jag bor just här. 

Det är inte utifrån detta som en människa ska dömas utifrån. Det ligger snarare närmare att titta på hur personen beter sig mot andra. Så du som tittar medlidande på mig eller talar illa om oss "lantisar", det är snarare du som ska skämmas och inte jag. 



9 kommentarer:

  1. Du lever typ min dröm!!! Jösses de som säger så kanske själva är avundsjuka, jag är det iallafall.
    Skulle gärna vilja bo exakt där du bor. Älskar naturen och vill leva med den. Men hur är det med jobb där?

    Bra blogg, underbara bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Ja de kanske är avundsjuka att vi gör något annorlunda, jag vet faktiskt inte. Man kan ju inte välja och vraka på jobb. Beror såklart på vad man kan tänka sig jobba med. Jag och sambon arbetar i Örnsköldsvik (6 mil bort) och det fungerar bra än så länge.

      Tack så mycket, roligt att du tycker det! :-)

      /Hanna

      Radera
  2. Intressant det där. Fast trist. Men jag tror det kommer att förändras... Att landsbygd och närhet till naturen kommer att bli mer och mer uppskattat och attraktivt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det tråkigt men tror och hoppas precis som du att det ska förändras!

      Radera
  3. Detta är så tragiskt, och jag känner igen det så väl. Man talar om att man bor på norrlands landsbygd, fyra fem mil från stan... Många förstår inte hur man kan bo där, mitt i skogen?! Eller som en högt uppsatt gubbe inom fackförbundet Kommunal sa till mig en gång när jag berättade vart jag bodde. "Kan man bo där?!" Huvvaligen vad jag tog illa vid mig! Men den gången blev det svar på tal, jag frågade helt enkelt vart han bodde och ställde samma motfråga (han bodde inte på landsbygden), "kan man bo där??". Dum fråga förtjänar dumt svar...
    Men det som är så tragiskt är allt ska flyttas in till städerna. Landsbygden där folk har bott i hundratals år i generationer inte får finnas. Och folk som bor kvar där är rent ut sagt knäppa. Såna är ju den allmänna mentaliteten och kommenterarna man får höra ibland. Ungdomarna som flyr landsbygden hjälper till dess förfall. Tyvärr är det ju så, det går inte att förneka. Visst, jag kan förstå att jobben inte alltid finns. Men man kan faktiskt göra ett val.
    Allt kanske ändå handlar om klassisk avundsjuka...att du och jag lever den där drömmen...vem vet...
    Men alla ungdomar flyr inte, vilket är tur! Många är oerhört stolta över sin bygd, och vill bo där. Bland den skaran finns jag, och jag antar att även du kan räknas in i där med tanke på inlägget...du ska absolut inte skämmas! Var stolt!
    Bra att du gör Norrlands landsbygd känd genom din blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för din kommentar, jag blev så glad över det! Förstår verkligen att du tog illa upp! Helt rätt svarat av dig i alla fall! Det är ju helt galet att det blivit så. Det är ju faktiskt inte så länge sedan det var mycket vanligt att bo på landsbygden. Jag hoppas folk snart börjar inse att man faktiskt inte behöver göra som alla andra och gå den vanliga vägen, ja du vet.. Ju fler som flyttar till landsbygden desto mer möjligheter kommer börja uppstå. Blir det fler barn jag då kan kanske starta upp ett dagis och så vidare.
      Jodå, jag är stolt och det roligt att höra att vi är fler!
      Återigen, jag blev glad av din kommentar! Jag hoppas du hittar hit fler gånger :-)
      //Hanna

      Radera
  4. Jag vet också precis vad du menar. Det finns många människor som känner sig trygga när deras liv liknar väldigt många andras liv. Vissa av dem tänker nog inte så långt, och funderar inte på om det liv som just de har valt är självvalt, eller bara en förlängning av hur deras föräldrar gjort, eller deras vänner och bekanta. Det är bekvämt att inte reflektera, att inte fundera om just det här lägenhets- eller radhuslivet är vad jag vill ha. Enklare då att bara köra på och göra som grannarna.

    Samtidigt visar ju trenden tydligt att många längtar till det autentiska, det genuina, det grundläggande. Till och med på taken i storstäderna odlar man grönsaker, och tänk på alla tv-program som handlar om livet på landet.

    Jag brukar tänka, att de som tycker att de som bor i stan skulle vara litet finare och bättre än vi som bor på landet, låt dem tro det. Jag har också fördomar, för jag tycker att det vore så enkelt för oss på landet att flytta till stan och leva ett enklare liv än det vi gör nu. Mycket svårare att flytta från stan till landet. På landet måste man ofta kunna litet av varje, eller åtminstone känna folk som gör det så att man kan hjälpas åt. Livet på landet skildras ofta som enbart en idyll, men det är ju väldigt slitsamt också.

    Några vänner till oss sade när vi flyttade hit till vår gård, att så här skulle vi också vilja ha det, men vi skulle inte klara att sköta om allting. Det tycker jag sammanfattar hur det säkert ofta är.

    SvaraRadera
  5. Så bra skrivet! Jag har också mött liknande fördomar och det är tråkigt. Jag bor några mil utanför en mindre stad och det är tydligt att fördomarna även finns på själva landsbygden, att vi som bor här ute anses vara lite konstiga och att kommunen verkar vilja satsa hur mycket som helst på centralorten men ger blanka tusan i byarna runtomkring. Det är tråkigt tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men precis Malin, det här med hur man i kommunen satsar är så galet. Min hemkommun är stor till ytan och mestadels landsbygd. Men var satsar man? Jo såklart i staden. När det kommer till satsningar på landsbygd så görs det endast av medel man sökt från EU, annars skulle det inte bli av...

      Radera