söndag 12 april 2015

Ett hjärta

Det här är en bild och en text jag igår la upp på instagram. Min tanke var inte att vara en poet utan jag funderade inte, bara skrev några meningar rakt upp ned. 

 Även om texten inte är helt perfekt så väljer jag att ta med samma text och bild även här. Eller perfekt, vad säger jag? Det är inte det jag eftersträvar i detta sammanhang för tusan. Det var detta som kom och det är inget mer med det. Kanske kommer jag utveckla och berätta mer om min kära farfar i ett längre inlägg framåt.


Ett hjärta.
En symbol för ett hjärta som slutat slå.
Eller nej, egentligen inte det.
Ditt hjärta har slutat slå men en del av dig finns alltid kvar i oss, 
i dina barn, barnbarn och till och med barnbarnsbarn.
Du har varit med och sett till att jag är jag.
Du kommer därför alltid finnas med i mitt 
och så många andras hjärtan, för alltid.

Jag är tacksam för min uppväxt med dig så nära, bara några sekunder bort. 
Den uppväxten har gjort att min första prioritet alltid varit familjen. 
Det finns inget viktigare eller betydelsefullare eller finare.
Du finns inte bara i mitt hjärta utan ditt hjärta slår på ett vis fortfarande,
hos mig..




2 kommentarer:

  1. Vackert och finstämt skrivet! För tre månader sedan gick jag igenom en liknande händelse. Det är bra att skriva och det är bra att reflektera. Jag tycker din text berör. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för dina fina ord :)
      //Hanna

      Radera