onsdag 6 maj 2015

Var vi bara värda ett enda förslag?

I bygden (landsbygd utanför Örnsköldsvik) där jag är uppvuxen och nu bor finns en skola, eller rättare sagt ett helt skolområde som omfattar hög- och lågstadium samt förskola, som näst intill håller på att falla sönder. Då menar jag faktiskt bokstavligt talat. Det är gammalt och slitet där bland annat toaletter gått sönder och en byggnad har fått stängas på grund av mögel. Detta är ett känt problem sedan länge, nu pratar jag i början av 1990- talet och det har i omgångar varit på tapeten att det ska bli nytt (åtminstone en stor uppfräschning). Det här har gjort att underhållet av byggnaderna inte skötts. För vem lägger massa pengar på underhåll om hela skiten snart ska rivas? Men det där "snart" har dragits ut på tiden. Inte bara i ett eller två år, utan snarare 20 år! Och nu står vi där vi gör med helt uttjänta möbler där eleverna sitter med knäna i bänkhöjd och pennan går igenom pappret för att bänkarna är så slitna. Toaletterna är så taskiga att eleverna inte vill använda dem, hellre håller man sig eller går hem på rasten. 

Inte nog med detta så räcker lokalerna inte till och då pratar jag för förskolans räkning. Det är överfullt i lokalerna och ändå får inte alla barn plats. Vissa står helt utan plats och måste åka många mil för att lämna sina barn, ja det är landsbygden vi talar om och då handlar det om många mil till nästa ställe. Detta drabbar inte bara barnen som går på förskolan, utan även föräldrar och personal. Det här har man vetat om i *kommunen men det har dragits ut på tiden. Ja, det också. Och nu står man här i en ytterst tråkigt situation. Och inte bara en tråkig situation utan en helt ohållbar sådan.

Men så har vi kommit till nu, till idag, och det verkar nu vara på gång med en satsning på denna skola, på detta skolområde. "Hurra!" Borde man väl utropa men jag gör inte riktigt det. Och varför gör jag inte det undrar ni säkert. Är jag inte bortskämd som tänker så? En fräsch skola borde väl alla vara nöjd med! Eller?

Det finns flera aspekter i frågan. Först och främst det som varit. Vad hände? Varför kommer reaktion så sent? Varför har inget tagit ansvar för detta tidigare? Ska det behöva gå så långt att barnen ”håller sig” istället för att gå på toaletten? Hur har alla elever och lärare mått som fått stå ut med detta? Dessa typer av frågor är väldigt motiverade att ställa och jag undrar såklart över hur det kunnat gå till så här, under så många år. Kan det ha att göra med att det är en skola på landsbygden? Ligger skolan verkligen så långt bort att politikerna knappt hör talas om den eller de problem som funnits så många år? Även om jag är högst intresserad av bakgrunden och dessa frågor tänkte jag lämna detta för stunden och titta mer på nuläget, på den framtida skolan som ska byggas. För det finns något där som jag funderar på och blir smått irriterad över, en aspekt som jag för stunden vill lyfta upp. Det är dock inget som löser hela frågan, långt ifrån, men det är inte heller min ambition.

Igår deltog jag på en paneldebatt, enbart i publiken, men det väckte en massa tankar hos mig. I paneldebatten deltog representanter från olika partier och representanter från skolans föräldraråd och en grupp som benämner sig Anundsjö Framtid. För att förtydliga det hela har föräldrarådet och Anundsjö Framtid den lokala anknytningen till skolan och bygden. Där finns även de personer som kände att de behövde agera. Ja, paneldebatten hade aldrig blivit av om det inte funnits engagerade människor i bygden som tagit tag i detta. Tack och lov föder landsbygden många engagerade människor och det är tydligt att det behövs, i många hänseenden dessutom. En stor grund till paneldebatten är det förslag, det enda förslag, som kommunen visat upp gällande den nya skolan. Totalt kommer 70 miljoner satsas, vilket självfallet är väldigt behövda och välkomna pengar men det blir ingen ny högstadieskola, som är den byggnad som har de största behoven med sina ungefärliga 50 år på nacken. Man säger renovering, en totalrenovering såklart, men ändå en renovering och inte något nytt.

Renovering behöver inte vara en dålig lösning. Nej, det kan till och med vara den bästa, det är inte jag kompetent nog att säga. Men nu kommer jag till kärnan i min diskussion och det är sättet man i kommunen kommit fram till att det just är renovering som är den bästa lösningen. 

Paneldebatten gav mig insikt i att förslaget med renovering är det enda riktiga förslag som faktiskt tittats på, kostnadsberäknats och tagits vidare från kommunens sida. Några andra tankegångar verkar egentligen inte funnits. Eller ja, en schablonberäkning på vad en ny skola skulle kosta har utförts. Men vad jag kan förstå har man inte gjort mer än så. Å andra sidan har bygdens arbetsgrupp på några få veckor tagit fram ett eget förslag som presenterades inför paneldebatten som visar på hur en helt nybyggd skola ska kunna ta form för samma peng som kommunens förslag. Nog borde det väl finnas vettiga idéer med ombyggnadsförslaget (det antar jag i alla fall) men man ska inte glömma vad en nybyggd skola kan betyda. Inte bara kan man skapa exakt den moderna skola man tycker elever och personal ska ha i Sverige 201X (beroende på när det byggs) utan det ger även vår bygd en skjuts. En bra och fin skola kan locka unga att stanna kvar och barnfamiljer att flytta hit vilket vi så väl behöver på landsbygden. Eleverna skulle även slippa vara mitt i själva byggarbetsplatsen vilket fallet skulle bli om man valde ombyggnadsförslaget. Jag undrar nu, vad hände med detta förslag hos kommunen? 

Hade inte folk i bygden reagerat och hojtat till hade nog det första förslaget klubbats igenom. Om jag nu förstått saken rätt. Vilket jag inte kan lova att jag har i detta virrvarr i och för sig. Jag tror inte man från kommunens sida förstår hur mycket som står på spel, våra barns framtid men även vår ack så viktiga framtidstro i bygden. Vi har väntat så länge på detta och så väljer man från kommunens sida att göra det så här lätt för sig. Ett enda förslag och inget mer. Var vi än landar, ombyggnad som nybyggnad, så begär vi mer än ett enda förslag. Det jobbet måste väl ändå vi och våra barn vara värda?

Nu har man från kommunens sida, efter denna pandeldiskussion, gått med på att titta på det andra alternativet, men ska det verkligen krävas engagerade bybor för att detta ska göras? Ju mer jag funderar så kan jag inte få ihop detta, speciellt efter att ha hört politikernas visioner i frågan. På paneldebatten uttryckte sig i stort sett alla politiker sina storslagna visioner om hur dagens moderna skola ska se ut. En politiker menade att det ska vara en sådan miljö i skolan att eleverna ska längta dit. Ja, man jämförde skolan med en fotbollsplan för en fotbollsälskare. Man skulle kunna vara där i timtal och att man spritter av glädje så fort man får springa ut på planen (skolan). Det ska även vara modernt och anpassningsbart efter elevantal och enligt ett parti borde man sträva efter en sådan arkitektur att man "blir känd" för sin unika design.

Alltså jag bara gapar, och jag gapar av två anledningar. Först och främst för att det låter fantastiskt bra men samtidigt för att det låter så långt borta. Hur har dessa storslagna visioner vävts ner till ett endaste förslag där man bara tänker ombyggnation, vilket i sig kanske kan ses som en "sparapengarlösning"? Om det nu är en "sparapengarlösning" behöver inte det vara fel, om man nu har den ambitionen. Men om man vill ha något mer, som vi alla vill och tydligen även våra politiker är ute efter, så kan inte allt handla om att spara pengar och begränsa sig till ett förslag. Vill man att eleverna ska få den allra bästa skolan som politikerna talar så varmt om och att vår bygd ska ha en bra skola att vara stolt över kan man inte begränsa sig till det första bästa eller räkna på hur man ordnar till en acceptabel skola till minsta peng. Jag undrar, hur hänger egentligen politikernas mål samman med detta förslag om ombyggnation? Är de bara jag som inte förstår grejen eller går detta inte riktigt ihop? Storslagna visioner som kokas ihop till ett enda förslag?

Istället för att stanna vid första och enda förslaget borde man via öppenhet, nytänk, genom goda exempel, kontakter med skolan och så vidare jobbat fram den bästa lösningen utifrån alla aspekter. Såväl pengamässigt och miljömässigt så som det bästa för personal, elever och så vidare. Jag tycker det låter ganska självklart egentligen, och inget jag borde behövt ha med i en slutkläm. Jag tycker framförallt att det inte är säskilt mycket att begära, för nog tusan är vi och våra barn värda mer än ett enda förslag! Det skriver jag under på!


*När jag skriver "kommunen" menar jag både politiker och tjänstemän och lägger ingen vikt på vem som gjort vad. Har ingen ambition att peka ut någon "förövare" då alla självklart försöker göra sitt bästa på sin plats. Jag vill snarare visa på det komplicerade läget i frågor som dessa.  
 

3 kommentarer:

  1. Marlen Vallrud, Edet7 maj 2015 12:28

    Mycket bra skrivet! Det som är så trist i kråksången och i många olika sammanhang och situationerär att som vanligt är det kontakten och kommunikationen med de som är berörda som fattas.
    Jag är lärare för en distansutbildning till Hydraultekniker och en sak som vi försöker lära våra studenter är att när man på ett företag ska utföra en ombyggnad eller en nybyggnation måste ALLA parter få vara delaktiga i startskedet och inte komma in på en liten kant i slutfasen. För det som händer då är att det blir en massa konflikter, folk mår dåligt och känner sig överkörda och med facit i hand blir är det sällan någon part som är helt nöjd med resultatet.
    Vanlig sund företagsstrategi för att få med sig så många parter som möjligt på tåget. Men tyvärr praktiseras det inte i verkliga livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för din kommentar! Jag håller verkligen med, det är inte första eller sista gången det blir så här, tyvärr. Synd när det egentligen handlar om vanligt sunt förnuft!
      //Hanna

      Radera
  2. Jag har inte varit på plats på Bredbyn skolan och sett hur det ser ut där, men är det så som du beskriver finns det inget annat alternativ än nybyggnad. Inte minst för barnen utan även för personalen. Ronny Edlund SD.

    SvaraRadera