tisdag 4 augusti 2015

Min farmors cykel

Min farmors cykel, som hon hade när hon var ung, hade legat i en bod i många, många år.
För mig var detta en skatt. Jag putsade upp den, bytte däck och sen var det bara att cykla.

Jag bär farmors rutiga klänning hon hade i sin ungdom och börjar trampa.
Jag blir farmor, för hon likt mig cyklade här i byn på denna gröna skönhet. Men det är många år sedan.

Jag tänker på farmor i sin ungdom, människorna, djuren, ja hur det såg ut då.
Känslorna griper tag i mig.
Jag kan aldrig överge denna cykel och jag aldrig överge denna bygd med historierna de bär med sig.
Här finns allt, stort och litet, skog och sjö, historia och framtid.

Cykeln som legat gömd i många herrans år får nu stå i rampljuset igen.
 Cykeln är gammal men den rullar ändå fort och låter farmors klänning återigen
 fladdra av vindraget när jag trampar längs grusvägen i Skalmsjö.

Det ingjuter känsla av glädje och hopp.










7 kommentarer:

  1. Jättefint!
    Monica

    SvaraRadera
  2. Det är en vacker bygd ni bor i, det kunde jag själv konstatera när jag passerade förra torsdag på väg till Urkult. Jag gjorde en lite avstickare in på er väg och såg de fina åkrarna ned mot sjön. Är det de som ni kallar lägdor? Att ta till vara och även använda gamla ting, om det så är en cykel eller en klänning, visar respekt för det gångna och vilja att föra arvet vidare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad roligt, alltså att du gjorde en avstickare! Precis, vi kallar det lägdor. Det är så vanligt ord för mig så jag tänker inte på att kanske alla inte använder det. Första gången du varit på Urkult?

      Radera
    2. Tredje gången på Urkult och det lär nog bli en fjärde gång också. :-)

      Radera
  3. Vackert! Både tanke, text och bild :)

    SvaraRadera