tisdag 11 augusti 2015

På hjortronmyren


Det är något visst det där,
doften, rofylldheten,
ja att gå där på myren.
På den speciella myren.
Jag fylls av minnen från barndomen,
farmor, farfar och jag.
Vi går där i stillhet och plockar till dess att farfar säger
"Nu är det dags för fika"
Medan farfar berättar historier om gamla tider tar farmor fram sitt hembakade fika.
Och där sitter vi och njuter och spanar ut över hjortronmyren.

Den tiden är förbi och det är sorgset,
men jag slutar inte plocka mina hjortron för det.
För jag vill inte glömma utan minnas,
och varje gång jag traskar ut på denna myr skapas nya härliga och vackra minnen.
Ja, jag hoppas jag en dag kan ta med mina barn och barnbarn på samma myr som plockats på i generationer.
Nog är det  härligt att en enkel hjortronmyr kan betyda så mycket.






Ett blåbärsstopp är inte heller fel!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar