tisdag 20 oktober 2015

Det viktigaste

Jag tog det här fotot i söndags när jag om min brorson Freddi promenerade hem till mina föräldrar. Vi alla bor i samma lilla by så det är inte speciellt långa avstånd att tala om. Alla hus som syns i bild tillhör alltså mina föräldrar.
Jag blev påmind om att fotot, och själva stunden i sig, symboliserar bland det viktigaste i mitt liv.


Det är inget storslaget eller krångkligt utan egentligen mycket enkelt.

Vad säger då fotot?

Min brorson, Alva och jag på väg till gården där jag vuxit upp, där mina föräldrar bor. Stillhet, frisk höstluft, klarblå himmel, djupa skogar och i överlag vacker natur.

Ja, kärleken, och behovet av närheten, till naturen, lugnet och till de som betyder mest är så viktigt för mig. Naturen med alla dess skepnader ger mig energi, rofylldhet, möjlighet att reflektera, häpnadsväckande upplevelser och så vidare. Att vara i en asfalt- och betongklädd stad med konstanta ljud från trafik och annat buller har alltid känts som en tillfällig, och på ett vis främmande, plats för mig. "Det går bra ett tag för snart ska jag härifrån"- tänket har jag haft. En sådan liten sak som att se ut från mitt köksfönster ger mig ett sådant inre lugn. Jag vet inte var jag ska hitta detta om jag inte bor på landet. Att ha nära till min familj och på så vis dela många stunder, driva projekt tillsammans, ha roligt och även dela motgångar tycker jag är obetalbart om något.

Om vi återgår till fotot.

Att kunna ta min brorson i handen och promenera till mina föräldrar, hans farmor och farfar, gör mig varm i hjärtat. Jag känner gång på gång hur rätt det är att till exempel inte prioritera en karriär i en stad långt borta, för i det stora hela är det till detta basala jag återkommer till. Familjen, naturen och stillheten.

Det här är vad jag behöver och jag är så glad att jag förstått det innan det är för sent!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar