onsdag 23 december 2015

Farmors jul

Farmor är likt mig född och uppvuxen på ett jordbruk i Skalmsjö men det skiljer såklart många år mellan oss. Hon är född 1923, i en svunnen tid där jordbruket sköttes för hand och när man använde sig av häst och släde för att ta sig fram under vintern.

En jul när farmor var barn är långt ifrån likt hur ett barn i Skalmsjö, eller någon annanstans i Sverige, har det idag.


Farmor berättar att dagarna innan jul var det mycket som skulle ordnas och förberedas. Hela familjen hjälptes åt för på den här tiden fick man som barn hjälpa till, vare sig man ville eller inte. Farmors mor stod vid spisen och lagade mat, bakade kakor och gjorde kola och godis. Det skulle städas och tvättas. Ja, allt och alla skulle vara julfina, så även djuren. Farmor minns så väl att hon fick tvätta korna och göra fint i lagårn dagarna innan jul.

Vatten värmdes upp och fylldes i en stort träkar inne i lagårn. Först badade barnen och sedan var det föräldrarnas tur. Nya kläder var det också, ofta hade farmors mamma sytt något nytt som barnen skulle ha under jul.

Själva julafton och dagarna efter tillbringades i en grannby ungefär 1 mil bort. Först firade de hemma hos "morfars" och efter någon dag åkte de till "farfars" som behändigt nog bodde i samma by . Gården skötte sig ju inte själv, utan under tiden tog en tant i byn hand om djuren. Hon levde ensam och tyckte det var utmärkt att bo på gården och ta hand om djuren för under dessa dagar fick hon äta julmat som farmors mamma ställt i ordning.


Med häst och släde, inlindad i fårskinnsfäll, gick färden mot Sörflärke och klockan 1 på julafton skulle farmor och hennes familj befinna sig hos "morfars". Gärna inte senare än så, eftersom bordet i salen var dukat och maten var klar när klockan slagit 1.

Hos "morfars" var det härligt med mycket liv och rörelse  och det var alltid med spänning farmor och hennes syskon väntade på tomten. Tomten var alltid så skygg och kom aldrig in. Han öppnande dörren och kastade in alla mjuka paket medan vissa las försiktigt in innanför dörren. Nej, det var inte alls lätt att få skymten av tomten. Men farmor misstänkte att det var en av fastrarna, hon som älskade så att leka och skoja med barnen. Några julklappar minns hon extra mycket, bland annat en liten sykorg som hon har kvar än idag.

Tolkar jag farmor rätt så verkar ändå det bästa med julen vara alla barn som hon kunde leka och ha roligt med dessa dagar. Barnen sov tillsammans i en liten kammare där de hade kamin som värmde gott. Farmor minns hur de någon morgon tog sparkarna och begav sig runt i byn för se hur det lyste vackert från fönstren i alla hem.


Farmor säger att det nog inte vara några andra barn som hade så roligt som de under julen . Det var inte heller många som fick möjlighet att åka iväg såsom hennes familj alltid gjorde.  Det var inte så att farmors familj hade speciellt gott ställt, snarare tvärtom. Farmors familj fick spara och hade inte mycket till övers och kunde inte själva ge varandra några speciella julklappar.

Det är nästan natt och dag när man tänker på hur det är att vara barn då och nu. Men det finns ändå likheter, när farmor berättar om barndomens jul ser man hur hon lyser upp.  Den där julglädjen som infinner sig hos ett barn verkar vara densamma.  Jag tror inte vi någonstans behöver överösa barn med julklappar, det är inte det som spelar roll. Det är allt runt omkring; glada skratt, kärlek och trygghet. Överös barnen med det istället så kommer de nog minnas barndomens jular med glädje.


1 kommentar:

  1. Fin berättelse. Jag har hört liknande från min släkt. Gemenskap, trevnad och trygghet är värdefullt. Och en julstädat hem med juliga dofter är fina minnen att leva med.
    Fridfull jul önskas till Skalmsjö!

    SvaraRadera