måndag 28 december 2015

Landsbygdsporträtt - Karin Jonsson

Facebookgruppen Glesbygdsgirls, jag tipsade om i ett tidigare inlägg, startades av en 22-årig tjej som heter Karin. Bara det säger mig att Karin passar utmärkt till att beskrivas i ett av mina Landsbygdsporträtt där jag lyfter fram landsbygdens inspirerande personer. Vem är egentligen Karin och varför kände hon att gruppen behövdes? Nu kör vi!


Karin bor i Bomsund i Ragunda kommun, östra Jämtland. Hon gillar att läsa, laga mat och spela bra musik. Tv-serier och filmer går också hem. Karin arbetar som ledarskribent på Östersunds-posten och skriver politiska texter, dessutom vikarierar hon på förskolor i kommunen. 

Uppvuxen och bosatt på landsbygden
Karin är uppvuxen i Kälarne i östra Jämtland där det idag bor ca 300 personer. Närmsta stad är Östersund och dit är det 9 mil. Karin studerade i Östersund under gymnasiet och bodde även där under de åren. Hela tiden fanns dock en längtan hem till byn.  Karin läste på folkhögskola i värmländska centralorten Molkom och bodde en tid i Visby innan hon vände åter mot jämtländska marker.

Valet blev ett stort rött hus i Bomsund vilket ligger tre mil från hembyn Kälarne. Byn klättrar upp ur dalen från Indalsälven och sjön Gesunden. Byn byggdes upp som flottningssamhälle vid förra sekelskiftet och här finns idag cirka 50 bofasta.


Men det var inte helt utan tvekan som Karin flyttade till Bomsund.
- Jag blir väldigt påverkad av människors ord. Jag är inte gjord av stål.
Karin har dock lärt sig att se och känna igen normer när de smyger sig på.  Att detta är lika bra som att bo i en stad försöker hon pränta in i sitt och andras huvuden.
- Just nu känner jag för att bo som jag gör och därför gör jag det. Jag försöker att resonera kring mitt liv vad jag vill och inte vad samhället vill.

Karin har 3 mil till förskolorna hon vikarier på och 6 mil till tidningsredaktionen. För att ta sig emellan kör hon bil eller busspendlar.
- Det kostar att ta sig, men jag älskar att ha distansen. Bara jag och radion i bilen på morgonen är guld värt, jag hinner starta dagen innan jag kastar mig in i hetluften. Att kunna ta sig med bilen och uträtta ärenden och styra själv ger mig enorm frihetskänsla!

Stort engagemang för landsbygden
Karin skriver för en ledarsida som står på en centerpartistisk grund och därmed är det naturligt att hon i jobbet och i tanken bryr mig mycket om glesbygd och landsbygd.
- Jag är fostrad i en liten by och har alltid känt underdogperspektivet på mig. Jag har velat vinna över stadslagen i fotboll, rädda byn och när jag var 14 kandidera till kommunfullmäktige.

Glesbygdsgirls startade Karin helt enkelt för att hon ledsnade på att sitta själv med sina tankar och funderingar.
- Jag ville ha ett ställe där likasinnade kunde hänga. Så jag startade ett eget rum.


Möter fördomar
Karin möter fördomar hela tiden. Att hon borde bo någon annanstans om hon vill bli något ”stort”, att hon är dum som ”stannar” eller att det är konstigt att hon som ung tjej bor själv i ett stort hus.
- Man ska tydligen leva i heterosexuell tvåsamhet för att rättfärdiga det boendet. Jag försöker ha i åtanke var dessa ord kommer från.
Men ibland sparkar fördomarna undan benen för henne.
- Då försöker ställa motfrågor: Hade det där sagts till en människa som bor i staden? Hade det där sagts till en kille? Oftast hjälper det mig på rätt köl.


Karin vad säger du, har du några tankar om framtiden för landsbygden? Vad är det som krävs som ska få hela Sverige att leva? 

- Po Tidholm är ju mångas favoritprofet när vi pratar landsbygden i Norrland. Han har målat upp en väldigt dyster bild om Norrland som koloni för rekreation och semester för stadsbor. Hundsläde, skotersafari och ishotell för hela slanten liksom. Jag ser det som att det börjar med hur vi själva ser på våra liv. Vi som bor utanför städerna är minst lika mycket värda som stadsbor. Det blir lätt ett resonemang hur himla bra det är att bra där man bor. Men det är pissigt och det är ljuvligt i alla liv. Med Glesbygdsgirls och andra källor som visar livet i glesbygd som något annat än Jägarna bidrar vi till förbättring. Med Pos mörka glasögon blir världen mörk. Sedan tror jag till exempel att kommunerna måste få en del av kakan i vattenkraften där den produceras.

Har du några värdefulla tips du vill ge till andra som drömmer om att flytta ut på landet men inte vågar ta steget?

- Först och främst: Prova! Det kan inte bli mer än fel och då kan man ändra sig och prova en annan plats att bo.

Vill du veta mer om denna härliga glesbygdsbrud? 

Hon träffas på facebookgruppen ”glesbygdsgirls” 
På instagram under namnet @karinskuriosa
Eller varför inte läsa hennes texter på östersunds-posten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar