torsdag 18 februari 2016

Landsbygdsporträtt - Malin Bohm

I mina landsbygdsporträtt lyfter jag fram inspirerande människor som bor eller verkar på landsbygden.  

Malin har ett konto på instagram som för mig, och många andra, är magiskt. Hon driver en blogg där hon delar med sig av sitt gudomliga hantverk, tänkvärda texter och fler av hennes foton. Jag har via Malins blogg förstått att hon bor i en mindre ort i Dalarna och jag har varit nyfiken på att veta mer om henne. Jag nu har fått äran att göra ett landsbygdsporträtt där Malin Bohm står i centrum. Och jag lovar, det är värt att läsa. Malin är en person som inte bara inspirerar via hennes foton utan har även många kloka ord att dela med sig av. 

Foto: Max Wikström

Malin är 31 år och bor på en liten ort i Dalarna. Här driver Malin ett eget företag med samma namn, där hon syr kläder och diverse andra slöjdföremål. Bland det bästa Malin vet är att odla i trädgården, klappa på sin kanin, dansa polska med sin sambo och gå i skogen. Dräkthistoria är ett av Malins största intressen, där den folkliga dräktkulturen är den som ligger närmast om hjärtat. När Malin är ensam hemma tittar hon gärna på kostymserier eller på Gilmore Girls.  Malin är inte förtjust i att städa men älskar att laga mat och har varit vegetarian för miljöns skull i över elva år. De allra flesta plaggen i garderoben är köpta på loppis eller sydda av Malin. Malins pappa är hennes bästa vän, idol och den människa (förutom sin sambo) som hon umgås mest med.


Foto: Malin Bohm

Malin bor idag i samma bygd som hon växte upp i.
- För mig var det självklart att jag skulle flytta "hem". Fast lika självklart var det några år innan att jag skulle flytta bort, när jag gick på gymnasiet så längtade jag bort till något annat och efter studenten flyttade jag iväg.
Malins föräldrar uppmuntrade henne att se sig om i världen. Hennes pappa var sjöman när han var ung och det inspirerade Malin att ta sig bort från hemorten.
- Jag tror att det är viktigt att se andra platser än den man är uppväxt på, få lite perspektiv. Möta människor som vuxit upp på andra sätt.

Malin har hunnit bo i Stockholm, Gävle, Uppsala och Insjön. För lite mer än tre och ett halvt år sedan dog Malins mormor samtidigt som Malin och pojkvännen Max letade efter en stuga att hyra under sommaren. Det föll sig då naturligt att de flyttade in i sin mormors hus eftersom det ändå stod tomt, tanken var inte att de skulle bo där permanent men sedan så föll det sig bara så.
- Jag stretade emot lite i början, kände mig inte riktigt redo att flytta hem men nu känner jag mig väldigt nöjd med att bo här, säger Malin.

 
Foto: Max Wikström

Men visst kan Malin längta bort ibland. Hon saknar livet hon hade i Uppsala där hon kunde gå och dansa en vanlig måndag eller träffa en kompis på café. Nu krävs det mer planering för att ha ett socialt liv. Samtidigt säger Malin att hon aldrig skulle klara sig utan skogen, bergen och sjön som finns där hon bor idag. Det finns även en annan sorts social gemenskap här.
- Jag tycker om att hälsa på alla jag möter och prata med mina grannar. Det är tryggt på något sätt. Det var något jag saknade när jag bodde i stan. Sedan så tycker jag om att umgås över generationsgränserna, något som varit naturligt under hela min uppväxt, jag har idag flera vänner som är närmare 80. Det är fint!

Foto: Malin Bohm

Malin tycker inte att hon fått speciellt mycket negativa reaktioner över att hon valt att bo på landsbygden. De som bor i Malins by känner henne sedan barnsben verkar vara nöjda med att hon flyttat hem. Sen finns det folk som tycker att Malin är konstig som inte renoverar sitt hus, som slår med lie istället för att klippa gräs o.s.v. Men enligt Malin är de allra flesta ändå positiva, de tycker att det är roligt att Malin vågar, att hon bor där hon bor och att hon gör det hon gör. 
- För det krävs en hel del mod att starta företag, det må jag säga. Hade någon sagt till mig innan hur läskigt det är så hade jag låtit bli, men nu sporrar rädslan mig. Och jag kanske gör allt i fel ordning men då får det vara i fel ordning. Det är av misstagen man lär sig och jag har lärt mig jättemycket de senaste åren, både om företagande och om mig själv som person. Och så har jag fått lite mer skinn på näsan. 

Foto: Malin Bohm
 
De enda konstiga reaktioner hon mött är fördomar om livet på landet. Det kommer både från folk som mailar och som Malin möter, de har någon slags föreställning om att bara för att man bor på landet så är livet enkelt, som att det alltid är solsken och sommarblommor.
- Men så är det inte alls. Det finns lika mycket ångest på landsbygden som i stan skulle jag tro. Det där med att leva ett enkelt liv är något som finns inuti människor tänker jag. Vi är många som bor på landet som blivit utbrända, jag är en av dem. Det gäller att hela tiden försöka ta hand om sig och göra sådant som man mår bra av, för mig är det att gå i skogen och odla grönsaker, för någon annan kanske det är att befinna sig mitt i folkvimlet. Vi är alla olika. Sedan tror jag såklart att många skulle må bättre av att leva lite närmre naturen, av att köra ner fingrarna i jorden. När jag mår dåligt så vet jag att det hjälper mig att göra något konkret med händerna, som att rensa ogräs eller att virka. Eller bara sitta en stund och se på en höna som pockar runt. 

Foto: Malin Bohm
  
Malin, kan du berätta lite om hur det fungerar med ditt yrke kopplat till din bostadsort, både fördelar och nackdelar.

- Oj det är svårt. Jag är så tacksam för att Internet finns, det gör att jag kan nå ut till hela världen från min lilla stuga. Ibland kan det kännas lite svindlande när jag inser att jag har följare som bor i exempelvis i Japan, Kanada och Australien. Jag tänker att fördelarna med att bo som jag bor är dels att jag kan skildra mitt liv och mina plagg i en vacker miljö, för det är verkligen vackert där jag bor och jag tycker om att väva ihop mitt liv med det jag skapar. Tidigare handlade bara min blogg om min sömnad men i och med att jag började använda instagram för några år sedan upptäckte jag att det fanns ett intresse för mig som person och de berättelser som jag skildrar från min hembygd. Det tror jag är en av de största fördelarna för mig att bo här, jag hade haft svårare att väva ihop livet med mitt skapande i stan eftersom en stor del både av min egen identitet och min skaparidentitet är djupt rotad i min hembygd.

- Att bo här ger mig också möjlighet att leva billigt, vi har inte så stora omkostnader på vårt hus och eftersom det bara finns en livsmedelsaffär där vi bor så är det svårt att spendera pengar spontant. Sedan så är jag ingen storspenderare överlag och en förutsättning för att kunna hålla på med min sömnad så mycket som jag gör är att jag håller hårt i slantarna. Jag lever inte helt och hållet på mitt skapande kan tilläggas, jag jobbar extra med annat, olika mycket i olika perioder men mesta delen av tiden under året så jobbar jag med mitt företag. 

Foto: Malin Bohm

 - En nackdel med att bo här och inte bo i en större stad är att jag inte har så mycket kunder där jag bor, i en större stad skulle jag kanske kunna hyra in mig i en butik eller så. Det finns ingen poäng för mig att göra det här. Så då krävs det större engagemang på sociala medier för att få folk att hitta till min webbutik. Jag missar många roliga event för företagare som händer i ex. Stockholm och har inget riktigt nätverk där jag bor, men samtidigt så ser jag Instagram som ett virtuellt nätverk där jag har kontakt med andra kreativa entreprenörer som jag kan bolla med. 

Har du några värdefulla tips du vill ge till andra som drömmer om att flytta ut på landsbygden men inte vågar ta steget?

- Bara gör det. Vi behöver sannerligen bli fler på landsbygden. Hyr ett hus till och börja med och se hur du trivs. Vill du ha stor social gemenskap på en gång så kan du flytta till någon ekoby eller kollektiv. Det kan vara lite läskigt och stort med eget hus på en gång. När du väl flyttat till landsbygden ta kontakt med folk (om du vill förstås, det är helt okej att vara eremit också). Jag vet med min egen hembygd att det kan vara svårt att komma in i gemenskapen men om man själv är öppen och lite på så går det lättare. Då kanske man slipper bli stämplad som utsocknes hela livet. Kanske kan du engagera dig i någon förening, där jag bor har vi många olika föreningar; fruktodlarförening, hembygdsförening och vävstuga bland annat.


Foto: Lina Nääs

Kan du berätta mer om ditt hantverk!

- Jag syr kläder mest, men även andra slöjdföremål som kuddar, nålbrev och hättor. Och så håller jag på rätt mycket med yllebroderi, men det är bara för nöjes skull. Jag slöjdar nästan precis hela tiden. Kan inte titta på film utan en virkning i händerna. Registrerar folks skärningar på plagg. Jag önskar ofta att jag kunde pausa tiden litegrann, så jag kunde hinna ifatt och sy alla de där projekten som jag har på lut inne i huvudet. Nu har jag haft en period där jag sytt lite enklare plagg, som mina Helfridklänningar exempelvis, men nu börjar jag bli rejält sugen på att göra mer avancerade plagg igen. Har planer om att sy lite nya plaggmodeller i år, kjolar och livstycken bland annat. Men att utveckla mönster tar sådan tid och så är det en balans mellan att hitta modeller som är fina men som inte tar alldeles för lång tid att sy, då blir de för dyra. Det är svårt det där med pris och pengar. Tänk om jag bara fick lägga all tid på att skapa och inte behövde tänka på att sälja, då skulle jag kunna göra helt andra plagg än jag gör idag. Just nu jobbar jag på att hitta en bättre balans mellan att få utveckla mitt eget skapande utan tidspress och på att producera mina klädmodeller.

Foto: Lina Nääs

- För mig är det jätteviktigt att det jag gör är hållbart ur flera perspektiv, dels att det är bra sytt, så att sömmarna håller länge. Dels att det är gjort av material som håller hög kvalitet och som antingen är vintage eller ekologiska. Det är verkligen jättesvårt att hitta bra ekologiska material, jag är petig och jag lägger alldeles för mycket tid på att leta material. Ekologiska ylletyger finns inte i den kvalitet som jag vill ha, jag hoppas att det kommer men den marknaden är så himla mycket mindre än till exempel linne- eller bomullsmarknaden så det ser mörkt ut. Jag jobbar aldrig med syntetiska material för jag vill att plaggen ska andas.

Foto: Lina Nääs

- Jag är utbildad inom slöjd och sömnad på Västerbergs folkhögskola (1 år) samt på Sätergläntans folkliga sömnadslinje (2 år). Jag har även en fil. kand i Textilvetenskap från Uppsala Universitet. Någon gång i framtiden är jag sugen på att fortsätta med textilvetenskapen, kanske forska. Det vore något. Jag gillar både att skriva och gräva i det historiska, jag är mycket mer nörd än vad som framkommer på bloggen. Jag kan bli alldeles högröd och ser i kors när jag ser gamla folkliga plagg! 


Vill du följa Malin eller kanske köpa något av hennes hantverk?
Instagram: @bommali



 

4 kommentarer:

  1. Jag älskar det här! Malins blogg är en av mina favoriter :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du tycker om det! Ja, visst är hennes blogg helt underbar!
      //Hanna

      Radera
  2. Kul att se att det finns hopp för landsbygden både i Dalarna och i Ångermanland. Och att unga kvinnor vill bo utanför stan, annars sägs det ju mest vara karlar som "blir kvar". Go girls!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Lars! Ja vi finns, men vi syns kanske inte så mycket! Jag hoppas dock det blir allt mer av den varan framöver :)

      Radera