torsdag 31 mars 2016

Vid vävstolen


Så är det, jag har börjat en kurs i vävning. Roligt, men inte är det lätt inte, utan mycket mer avancerat än vad jag någonsin kunnat tro! Man blir verkligen påmind om vilka otroliga kunskaper kvinnorna förr besatt. 


 Jag tänker på min farmor, hon brukade väva. Jag minns det där ljudet som blir när man trycker ihop trasorna, en slags duns. Jag kunde till och med höra det utifrån, ja de bodde även de på gården som jag är uppvuxen på. Då visste man att hon satt uppe på övervåningen och vävde. Jag brukade ibland sitta där med henne, titta på hur hon förde in trasorna, trampade och mattan tog form. Jag minns det som mysiga stunder, härligt och fridfullt. 


I tisdags började jag väva på min första matta och det känns lite läskigt men väldigt häftigt!



2 kommentarer:

  1. Åh, trasmattor. Jag har inte vävt sedan gymnasiet. Men det är något speciellt med just trasmattorna. Att få dunka i ordentligt och se hur mattan växer fram. Och när en använder riktigt trasor av gamla kläder, gardiner och annat är det många minnen som väcks till liv... Men ett tips är att blanda en gammal trasa med en ny, för att få en starkare matta.... :) Så att den inte nöts för fort. Klokt dock att krympa det nya tyget först... Lycka till!

    /Elisabet :)

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det något speciellt med trasmattor! Tack för tipsen :)

    SvaraRadera