måndag 2 maj 2016

Fan vad stolt jag är

Hos den okunnige utan världsbild är landsbygdsbon den som misslyckades. Ja, den som inte nådde hela vägen fram till asfalten i stan. Kanske är det även lätt att tänka att vi är ensamvargar som varken är engagerade, har drömmar eller idéer. Tyvärr är det många som har den här bilden och där vill jag sätta ned foten. Ja, om ni bara visste vad som försegår här ”ute”, ni skulle bli förundrade, avundsjuka och framförallt få er värdsbild rubbad (med tanke på vad som faktiskt föresgår här).

Vi har verkligen allt emot oss på ett vis, vi får inget gratis då alla satsningar görs stadsnära. Men den viljan som finns här, ja herregud vilken vilja! Skulle vi möta svenska landslaget i fotboll skulle vi krossa dem med vår vilja! Vi vet att det inte går att sitta på rumpan och vänta att någon ska förverkliga våra idéer. Därför kläcker vi inte bara idéer utan vi ser till att förverkliga dem.

Jag ger er ett exempel från mitt närområde. Jag bor i en liten by (ca 30 personer) och byarna runt omkring är kanske lite större men inte speciellt mycket. Här ordnar man tillsammans aktiviteter såsom kranspyssel vid jul, stickcafé eller hockeykväll med mat. Vi håller i träningspass, inreder ett gym, håller vävkurs och nu senast i helgen en konst- och hantverksrunda som lockade hur mycket folk som helst. Tyvärr staden, släng dig i väggen. Men tanke på antalet person vi är så levererar vi jäkla massa mer aktiviteter!

Den gemenskapen man kan få här ”ute” är väldigt speciell. För vi umgås självfallet i alla åldrar och här utesluts ingen. Det är skönt och avslappnat, man behöver inte passa in i en mall. På hockeykvällen träffar jag Ulla 75 och Fredrik 10, de kommer som de är och vi har trevligt tillsammans. Vi hjälper varandra och ställer upp om det behövs. Det är vanligt hyfs här. När jag bodde i stan, visste jag inte ens vem som bodde i lägenheten under mig, är inte det lite märkligt så säg. Det enda jag hörde från dem var ett de petade i golvet med en käpp när de tyckte man pratade för högt...

Nä vet ni vad, nu måste jag svära lite smått, för fan vad stolt jag är över oss! Jag är så stolt över alla fantastiska människor som bor på landsbygden. Engagemanget, viljan och den varma gemenskapen! Var stolta över er själva!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar