Men till saken hör att när man bor som vi gör, mitt ute i en vild och vacker natur, minskar behovet av stora äventyr. Jag behöver inte åka iväg för trafiken för att slippa dundret av trafik utanför mitt hus och skogen intill är inte fylld av andra människor som likt mig letar en stund av tystnad. SUP-brädan tar man under armen och går ner till sjön. För vissa är detta ett större projekt, för oss är det vardag. När jag på kvällen tänder upp brasan i köksspisen får jag samma känsla som när jag sitter i en stuga i nationalparken. Det är ju det här som är fördelen med att bo som vi gör. Vardagen fylls med sådant många annars bara upplever på helgerna, när man till sist tagit sig ut i naturen efter att planerat och sedan ha packat under en hel förmiddag...
Såklart är det roligt att komma iväg och se något nytt, vandra upp på nya toppar och se andra vyer är verkligen givande på flera vis. Jag har dock inte samma skriande behov av det just precis nu.
Så vad händer då?
Hösten har hittills varit galet fin och det är vi väldigt tacksamma över. Detta foto tog Mårten en morgon här i veckan.
Nätterna och mornarna har varit kalla den senaste tiden...

..men under dagen har solen letat sig in genom köksfönstren och värmt väldigt gott.
Det sista grönsakerna från landet har tagits upp och i övrigt måste vi börja tänka på att ställa i ordning inför vintern och snön. Känns dock konstigt eftersom Mårten klippte gräset i förra veckan...
Det jobbas som sagt på fasaden.
Det jobbas som sagt på fasaden.
Jag målar bräder på lagårdens övervåning.
Det är väl lite av det som händer just nu.
Inga stora äventyr som ni märker men i det där lilla kan man faktiskt hitta mycket vackert.
Det finns för hos alla, det handlar om kunna se det.
Så vackert du/ni bor, lilla hunden är helt bedårande!
SvaraRaderaSkorpan