onsdag 2 november 2016

När himlen brann

Så här såg det ut en morgon, himlen brann.
Jag önskar så att det hade varat längre, men samtidigt är jag så glad att jag faktiskt fick vara med om detta. Naturen slutar aldrig att överraska och det är jag tacksam för. Det är inte mycket jag känner mig säker på, men är det något så är det att naturen betyder mycket för mig.







8 kommentarer:

  1. Så vansinnigt vackert! Jag hade liknande brinnande utsikt här hemma i måndags morse. Så vackert!

    Kram Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så underbart vackert! Så härligt att du också fick en sådan upplevelse :)

      Radera
  2. Naturen kan vara verkligt fantastisk. Och ser man det vackra hemifrån är det bara att ta emot :-) Det är oftast lättare att uppfatta det sköna på landsbygden än i sta´n.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur, det är bara att ta emot! En stor fördel med att bo som jag gör är just den vackra naturen inpå knuten :)

      Radera
  3. Älskar också att se och fota och att vara ute i naturen.
    Läckert att himlen kan se ut som det brinner *tumme upp
    /kram

    Ps Ska följa dig så jag får se vad du hittar på dag för dag :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej du!
      Vad roligt att du hittade hit, nu kan jag ju kika in hos dig med :)
      //Hanna

      Radera