fredag 2 juni 2017

Nämen, Hej sommar!

Tänk vad tiden springer iväg, jag hinner inte med. 2:a juni alltså. Jag tycker det var nyss som den sista isen på sjön försvann och nu grönskar det förfullt. Inte är det som när man var barn, en vecka var en evighet. Ja, bara en endaste dag kunde kännas så lång. Jag önskar ibland att jag kunde uppfatta tiden på samma vis jag gjorde som barn. När sommarlovet var så långt att det knappt fanns ett slut.
 
 
Idag går tiden fort, fortare, fortast.
 
Det är stress och åter stress i vårt samhälle. Det handlar om prestationer, att avverka så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt.
 
Jag vill inte ha det så, jag vill inte att det hela tiden ska känna som om jag ligger steget efter. Jag vill kunna vara i stunden och inte behöva känna att jag måste jaga ikapp. Jag vill påta i mitt trädgårdsland och känna jorden mellan fingrarna, ta in alla intryck och känna lugnet som sprider sig i kroppen. Jag vill inte fundera över nästa sak på min långa lista.
 
Såklart så finns det måsten för oss alla, men faktiskt så kan många måsten lämnas halvfärdiga. Det gör ingenting om man återupptar städningen en annan dag. Eller omplanteringen av pelargonierna kan faktiskt vänta en dag, eller två eller till och med tre dagar. Vad spelar det för roll?
 
Jag måste helt bli bättre på att proritera och att inte ha så långa listor. Jag kan bara inte göra allt. Inte på en och samma gång.
 
Istället för att städa ikväll så tänker jag med gott samvete bara vara och njuta av denna sommarkväll.
 
Jag hoppas ni får göra detsamma!
 
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar